Den stora och den lilla människan.

”Men…hur tänker du nu?”

Stora människan: ”Få se, du är genuint intresserad av mina tankar.”

Lilla människan: ”Att du är en jobbig besserwisser.”

En fråga kan inte vara en anklagelse. Det är bekräftat från högskolehåll. Däremot kan det finnas en underton av påhopp i själva frågan. En liten hint om att du är ute och cyklar. Det finns faktiskt flera olika sätt att motta samma budskap.

Det är här jag grubblar, komponerar låtar och kommer på bra och dåliga ideer.
Kor är bra kamrater.

Vilken mottagare man än väljer att vara så är det inget problem längre eftersom jag har uppfunnit min stora och lilla människa.

Den stora människan är orädd och tålmodig. Har ett stort hjärta och låter sig sällan påverkas av yttre distraktioner. Typ en jättestor genomskinlig Max von Sydow.

Den lilla människan är lättkränkt och har ett stort behov av att hävda sig. Skojar om känsliga saker utan att tänka på konsekvenserna. En osäker sprätt. Fast väldigt underhållande. Ungefär som en förkrympt Danny de Vito med gangsterkostym.

Min Thomas klagar ofta på att jag är hela världens dörrmatta. En som folk kliver över när de går in genom dörren. Så jag tänker sluta lova saker jag inte vill eller kan hålla. Det blir en utmaning!

Och det blir plötsligt mer och mer uppenbart att det man ser i andra, finns i en själv. Det betyder att ju fler goda sidor man finner hos andra, desto bättre människa kommer man att bli.

Vem vill du vara?

4 tankar om “Den stora och den lilla människan.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *