Bondgården Bälinge

Alltså det här med namn! Vi tänkte att företaget skulle heta det enklaste, enkla. Det gjorde att det hela blev riktigt supersvårt. Varianterna blir istället Bondgården i Bälinge, Bälinge Bondgård och Bälingegården. Ibland känns det nästan som om några ihärdigt försöker döpa om företaget medan andra kanske behöver få lite mer tid på sig. Ibland säger jag själv fel.

Ritning: Mia Persson

Och trots att mina vänner, släkt och bekanta haft 44 år på sig, så ropar de fortfarande efter Ulla-Britta eller Britta-Kajsa. Då brukar jag se mig över axeln, med glimten i ögat förstås. Det är ju ingen vits med att försöka rätta till alla sina bonusnamn efter så många år.

Det hela beror på att mina föräldrar hade så svårt att välja mellan Britta och Karin och att min äldsta bror tyckte att Britta-Karin var fint. Och praktiskt!

När jag fyllde sju och önskade mig nya fräscha namn som Lucy eller Suzie i födelsedagspresent, så fick jag också heta det, men bara av min ovannämnde bror som gick all-in med hela sin retsamma gestalt. Bara ett syskon kan få till den där perfekta minen och det där lilla extra förargliga tonfallet i rösten. Sanna mina ord, han retade nästan ihjäl mig och än idag börjar svetten sippra när jag tänker på Lucy och Suzie!

Det fanns också andra saker/tjänster man kunde tänka sig att få i födelsedagspresent. Som till exempel att slippa undan poliosprutan.

I flera veckor låg kallelsen söndersmulad i småbitar, väl dold i kroppen på en nylonsträngad gitarr. Samvetet tvingade dock till slut fram ett erkännande. Mamma hade helt glömt bort det. Hon tyckte att det var tur att jag påminde henne. Så min innerliga önskan förvandlades till en ångestladdad biljett till sjuksyster.

Jisses, vilket svek det var.

Foto: Per Lundström

Och tillbaka till alla mina konstiga namn. Staffansdotter hette jag redan som embryo. Det är egentligen ett mellannamn och många tror att det är ett taget namn eller att jag har gift mig till namnet. Så nej. Det var inte mitt val. Då hade jag hetat som någon från Dallas, Falcon Crest eller Lilla Huset på Prärien.

Slutligen vill jag bara förklara att det spelar ingen roll vad ni kallar mig eller gården, huvudsaken är ju att ni vill komma hit och besöka oss. Och jag hoppas att ingen hädanefter ropar ”Hej Lucy!” när vi ses.

Och allra sist, i lurarna på Thomas idag: Inside Wants Out med John Mayer

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *